PIED À TERRE**

London, 9 oktober 2008.

Lugn och ro. Mognad och harmoni.

Det är mycket som väcker mina känslor på lilla tvåstjärniga Pied à Terre på Charlotte Street.

Låt dig inte vilseledas av det formella anslaget i entrén. Eller av den diskreta och bugande matsalspersonalen som smyger omkring bland kulisserna. Lugn, alla dessa har en egen personlig, dold agenda för ditt besök. Alla dessa spelar sitt eget instrument i den stora symfoniorkestern. Sätt dig ner och låt dig bli omhändertagen. Slappna av. 

Låt Shane Osborn, världens första "aussie" att få både 1 och 2 stjärnor av Michelin, fylla dig med både mättnad och harmoni.

För det är mognad och vördnad för råvarorna som gör Pied à Terre unik. Allt känns genomtänkt och genomarbetat.

Ingenting slarvas bort, ingenting lämnas åt slumpen. Ändå känns det aldrig fegt och tråkigt. Det är bara det att kreativiteten och lekfullheten uppträder där man inte förväntar sig det. Och den är inte så skrikig och skränig, den bara finns där. Under min två besök här har jag inte serverats något som ens är i närheten av molekylär matlagning.

Det här är vällagad, kreativ och underbart god mat. Punkt slut.

Först pilgrimsmussla "ceviche" med avokado och creme fraiche. Sedan, en mjuk, len, mild John Dory på grön tomatfondue, tortellini på krabba och en ljuvlig bisque på shellfish. Efterrätten hade jag ätit vid mitt första besök och den ville jag uppleva igen. En rispudding på "mango and coconut" med en pannacotta på ananassorbet. Lycka!