JEAN GEORGES***

New York, 20 december 2008.

Prix fixe lunch på JG? Vi synar!

Fjärde gången för mig på trestjärniga Jean Georges i New York. Världskocken Jean Georges Vongerichten från Alsace gör som Ramsay, Ducasse och de andra globala kockarna med krogimperier runt om i världen. De bygger varumärken samtidigt som de bygger restauranger. Och de blir megakändisar på köpet. Jean Georges vid foten av Central Park, den här gången i vit snöskrud, öppnade 1997 och jag var här första gången sent 1998. Precis som nu, var den stora, ljusa matsalen fylld med diverse celebriteter, japaner och blåhåriga damer från upper east side och känslan av lyx och förväntan kittlade. Den här gången intar vi den enklare casual-avdelningen. I höst fick alla som råkar stå med på restaurangens mailing list ett kort meddelande från The Chef själv. "I'm sorry I haven't written in so long, but the past three months have been incredibly busy. I don't need to tell you how crazy this fall has been, but I do want to help make the best of this crisis. Here in New York, you can feel the anxiety in the air. While a good meal isn't going to solve the current problems, iy certainly makes you feel better. I sincerely believe that great food lifts your spirits, that a beautiful restaurant serves as an escape." Okej, som ett resultat av den globala finanskrisen erbjuder alltså den globala kocken Jean Georges en 3-rätters lunchmeny till ett fast pris av 24 dollar på samtliga hans NY- restauranger. PR-trick eller inte. Det är väldigt prisvärt och givetvis måste vi syna korten. 

Först brödkorgen, som på andra sidan väggen är en symfoni av sädesslag, smaksättningar och texturer. Vi får nöja oss med en sorts bröd. Vitt. Intetsägande. Smör som knappast är gjort på plats. Ingen ammis såklart. Sen till förrätten. Emma får en tjock, mörk, mörk, mörk linssoppa som smakar - ja linser - och under min näsa placeras en väldigt grovhuggen endive med en rödbetssallad med en burdus, påträngande senapssmak. Vet inte om den här rätten passar på en poshig stjärnkrog, vet inte ens om det var gott. Jag fick gommen impregnerad av senap i alla fall. Sen varmrätten: en liten ängslig forell med en lika blyg kräm av, ja vad kan det ha varit, kanske kronärtskocka. Ingenting mer. Vid det här laget har vi förstått att den billiga lunchmenyn var en chansning som inte gick hem. Tyvärr. För att behålla någon form av stil vid bordet och inte lämna JG besviken, väljer vi en avstickare som finns på den vanliga meny: hummer med tagliatelle, smaksatt av passionsfrukt och nejlika. Oj så skönt att vara tillbaka igen, i en rätt som både var genomtänkt och tillagad här och nu. Efterrätterna passerade förbi utan att registreras. Idag var Jean Georges inte en av New Yorks bästa restauranger, som jag alltid brukar argumentera för. Senast på Blooms i Malmö där den påflugne servitören var ivrig med JG-kritiken. Tyvärr måste jag hålla med. Ett meddelande till Jean Georges Vongerichten: lägg ner lågprisluncherna. Gästerna kanske har råd med dem, men det har definitivt inte du.

New York, 20 december 2008.
Prix fix lunch at JG? We call!
Fourth time for me at three-star Jean Georges in New York. The world famous chef Jean Georges Vongerichten from Alsace does what Ramsay, Ducasse and the other global chefs do all over the world. They build brands as well as restaurants. And they become super-celebrities. Jean Georges at the corner of Central Park, this time in a white snow mantel, opened in 1997 and my first time here was in late 1998. Nothing changed, the large, airy dining room is still filled with a range of celebrities, Japanese and fur-clad ladies from upper east side and I'm giddy with feelings of luxury and expectation. This time, we entered the simpler casual department.
This autumn, everybody who happened to be on the mailing list, received a short message from The Chef himself.
"I'm sorry I haven't written in so long, but the past three months have been incredibly busy. I don't need to tell you how crazy this fall has been, but I do want to help make the best of this crisis. Here in New York, you can feel the anxiety in the air. While a good meal isn't going to solve the current problems, it certainly makes you feel better. I sincerely believe that great food lifts your spirits, that a beautiful restaurant serves as an escape."
So, as a result of the global credit crunch, the global chef Jean Georges offers a 3 course lunch menu to a set price of 24 dollars at all of his NY-restaurants. PR trick or not. It definitely seems worth the price and of course we had to call the bet. First, the bread basked, which on the other side of the wall offers a range of seeds, tastes and textures. We have to make do with one kind of bread. White. Insipid. Butter which is hardly made on premises. No ammis of course. Emma gets a thick, dark, dark, dark lentil soup which tastes of – well lentils – and very rustic endive with beetroot salad with a blunt, importunate mustard taste is placed under my nose. Not sure if this dish belongs in a posh restaurant, really not sure if it was even nice. One thing is for sure, I had the roof of my mouth impregnated with mustard.
Then the main course: a little, anxious trout with a modest cream of, well what could it have been? Maybe artichoke. Nothing else. At this point, we understood that the cheap lunch menu turned out to be a wild goose chase. Unfortunately. To keep some kind of style at the table, we choose to make a small detour and pick something from the regular menu: lobster with tagiatelle, flavoured with passion fruit and cloves. Ah, so nice to be back again, to a dish that was both well thought through and cooked here and now. The desserts passed by unregistered. Today, Jean Georges wasn't one of New York's best restaurants, which I usually argue. Last time at Blooms in Malmö, where the pushy waiter was very enthusiastic in his JG critique. I'm afraid I had to agree.
A message to Jean Georges Vongerichten: Abandon the budget lunches. The guests might be able to afford them but you certainly can't.