SUSHI OF GARI*

New York, 20 december 2008.

Här är soja förbjudet.

Bara tanken att lilla Sushi of Gari på upper east side i New York, med pappersservetter à la Sibylla, inplastad meny och sliten heltäckningsmatta på golvet ska befinna sig i samma klass som F12, Lux och de andra enstjärniga krogarna hemma i Stockholm, får mig att sitta mållös den första havtimmen. Det här ska bli roligt, konstaterar vi småsarkatiskt.

Det är första och sista gången vi är småsarkastiska den kvällen. Jag har ätit sushi i Sverige och jag har ätit sushi i Japan, så jag har en relativt god insikt i hur stor skillnad det kan vara på sushi. 

Sushin ikväll är bland den bästa jag ätit. Tusen mil ifrån den torra, tråkiga nigirin man får hemma i Sverige. Den här glänser! Den sprattlar på tallriken. Den är färsk. Den är kreativ. Den är både subtil och ibland pepprig. Den är tillagad, kanske kokt, ångad eller bara marinerad. Den är genomtänkt. Och den är helt sagolikt fräsch. Givetvis ska man lyda servitörens inledande råd: visst får ni använda soja, men vi ser helst att ni inte gör det!

Masatoshi Sugi, eller Gari som den sojaskeptiske sushimästaren heter, kom till New York i slutet på 70-talet och han har gått den långa vägen. Det lilla stället på 78:e gatan må vara oansenligt på ett sätt som är varken vanligt eller comme il faut i Michelinvärlden. Men den ensamma stjärna som lyser över köket, får förhoppningsvis lysa mycket länge.

New York, 20 December 2008.
No soy sauce here.
The fact that small Sushi of Gari on upper east side in New York, with paper napkins à la Sibylla (Swedish hot dog chain), laminated menu and worn carpet is in the same league as F12, Lux and the other one-star restaurants in Stockholm seems beyond me and makes me speechless the first half hour. This is going be fun, we think sarcastically.
That's the first and last time we're sarky that night. I've eaten sushi in Sweden and I've eaten sushi in Japan so I know what a huge difference there can be.The sushi tonight is among the best I've ever eaten. Light years away from the dry, dull nigri you get back in Sweden. This shines! It flaps on the plate. It's fresh. It's creative. It's both subtle and sometimes peppery. It's cooked, maybe boiled, steamed or just marinated. It's well thought out. And it's magnificently fresh. Of course, you have to follow the initial advice from the waiter: sure, you're allowed to use soy sauce, but we'd rather see you didn't! Masatoshi Sugi, or Gari as the soy sceptic sushi master is called, came to New York at the end of the 70s and he's gone far. The small place on 78th street may be modest in a way which is neither common nor comme il faut in the Michelin world. But the lonely star which shines above the kitchen will hopefully shine for a very long time.