FRANTZÉN/LINDEBERG*

Stockholm, den 22 september 2009.

För många ord, för få bord.

Björn Frantzén säger att man lugnat ner sig lite; att den stökiga uppväxten är förbi och att nu varumärket Frantzén/Lindeberg går in i en mer mogen fas i livet. Jag vet inte riktigt om jag delar den uppfattningen. Jag har besökt F/L med jämna mellanrum sedan starten tidigt 2008 och innan dess var jag trogen gäst på bloggen som blev en Grande Ouverture för foodies som ville följa tillblivelsen och vara först med en bokning. Det är fortfarande lekfullt, kreativt, klåfingrigt och lite stökigt i Björn och Daniels lilla fullsatta smaklaboratorium i Gamla Stan. Ofta är det riktigt bra; smakdrivet, intelligent, nytänkande och det är synd att inte fler kan njuta av ekvilibristerna på F/L; här borde finnas både kundunderlag och kompetens för att fylla ut en större lokal. Ibland blir det dock för många komponenter på tallriken och innehållsförteckningarna som ju alltid måste få en utförlig verbal presentation blir väldigt långa och det blir nästan som den här ordrika meningen; man vill att det ska ta slut så man kan börja fokusera på det man ska äta och dricka. Jag räknar till 39 framträdande råvaror på dagens meny. Frågar du mig så vinner de något mer sansade, balanserade anrättningarna. Vitkål i två serveringar är superb till exempel. Anklever från Landes med nordafrikansk accent känns också inspirerande, rolig! Och klassikern "Gubbröra" är ju bara helt strålande i både textur, smak, ögonfröjd och idéhöjd. Sämre fungerar den salta stalinkrabban i chorizofett. Eller den långsamt tillagade kycklingen som ser så lovande ut då den presenteras hel i gjutjärnsgryta på en bädd av lagerblad och halm, men som får sällskap av onödigt många smaker på tallriken. "Kill your darlings" vill jag viska till Björn och jag tror att hans läromästare Alain Passard skulle hålla med. Jag förstår intentionerna. Man vill att gästerna ska ha en åsikt när man lämnar krogen, att man ska ha blivit berörd och förförd. Den här gången får jag nöja mig med det förstnämnda.