MR*

Köpenhamn, augusti 2009.

Lagom på MR.

Efter en paus på två månader har MR öppnat igen. Mads Refslund, som ju var Nomas första sous chef, har vårdat sitt eget varumärke väl. Men ikväll lyckas han inte övertyga riktigt. Det är helt tomt i lokalen, vilket självklart inte påverkar maten direkt, men däremot upplevelsen. Efter diverse smårätter kommer första rätten, ett ägg som vilar i halm; ett ägg med krämig fyllning som smakar blomkål; jag har ätit varianter på detta fyllda äggskal mängder av gånger under året. Det är en fin idé, men den känns lite färdig nu. Sen kommer ett perfekt ostron som fått sällskap av en skvätt ljummen sake, gott! Den följs av en rätt som utsågs till "Årets förrätt" i Danmark; makrill med nötter, svampar och små gröna örter. Lämnar man råvarorna helt ensamma på en tallrik så här, måste de hålla allra högsta kvalitet. Här blottar man strupen! Den här kulinariska balansakten klarar man med nöd och näppe på MR, utan att imponera. Sen däremot händer det saker. En fin soppa på Vesterhavsost, minipotatisar, pilgrimsmusslor och strandsenap suddar bort min sura min. Vilken scenförändring, älskar när sältan vågar ta för sig som den gör här, det blir inte för mycket, bara på gränsen; men jämfört med rätten före känns den som en smakbomb. Det är inte första gången jag är på MR och min känsla idag påminner om hur jag känt de andra gångerna. Hade jag jobbat på Expressen hade MR fått 3 getingar. Så känns det. Varken mer eller mindre. Lagom gått. Lagom vänligt. Lagom spännande. Lokalen är ett undantag; den är inte lagom; den är en av de tråkigaste i Michelinköpenhamn.