Jordnära på Mugaritz.

Det finns något bekant över potatisarna; kanske är det ett färskt minne från mitt förra besök i Adoni's smakkatedral, eller kanske är det drejkursen hemma i Kullabygden; kanske var det 1980 och då visste jag inte att jag 29 år senare skulle betala dyra pengar för att sitta och äta lera på finkrog i San Sebastian. Det här är en klassiker på Mugaritz, men skit i det, framför allt är det en utgångspunkt, en balanspunkt om du så vill; ett sätt att komma i rätt culinary mood och vad kan bli mer jordnära än potatis i lera? Så befriande fritt från smarta paradoxer och svårtolkade budskap. Nu är det snart en månad sedan jag var där och smaken sitter kvar på något sätt; den enkla, ärliga, jordnära.