CINC SENTITS*

Barcelona, den 1 augusti 2009.

Med sorg i hjärtat.

Det är nu precis en månad sedan Søren Ledet lämnade in Geraniums konkursansökan och det känns meningslöst och tråkigt såklart, att det inte höll längre. Geranium var en sinnrik plats, det vet du som besökt den vackra matsalen som lånade sitt klorofyllgröna ljus från träden i Kongens have. Jag hyllar Søren och Rasmus genom att visa en av årets bästa rätter, tillagad i köket på Geranium. Sinnrikt vill också Cics Sentits i Barcelona vara, det hör man ju på namnet. Men jag måste säga att det mest känns desperat. Jag kommer hit relativt "oförstörd". Cics Sentits fick sin stjärna nu i år och jag är inte vidare påläst; och det är bra. Då håller man förväntningarna nere. Men det hjälper inte. Det här är en restaurang som vill att gästerna ska beställa avsmakningsmenyer och hela tanken med det är ju att köket ska bjuda på det bästa, det uttänkta, det inövade, de välkomponerade; något som köket skapat för att tillfredsställa sina gäster och för att ge oss en bild av vad köket vill förmedla. Det här är ingen kravlös matlagning; tvärtom. Det finns betydligt mer etablerade och inkörda kök som misslyckas med att komponera balanserade och begåvade avsmakningsmenyer. På Cics Sentits är man inte ens i närheten av att lyckas. Som sig bör, är rätterna minimala; det är ett måste om du ska orka sätta i dig sex eller åtta rätter inklusive diverse bjudisar. Det bästa med kvällen är servicen; Amèlia Artal håller full koll i matsalen. Även en dessert lyfter medelbetyget; en anrättning på vattenmelon, vodka och rödpeppar. Ingenting annat då? Nej, faktiskt inte. De så omtalade mini-cannelonis med bechamelsås och kyckling smakar pastadeg, mjöl och kyckling - inga direkt banbrytande smakkombinationer. Den friterade risbullen är torr och intetsägande och de små bläckfiskarna ska vara grillade; men jag känner ingen smak förutom salt. På Cics Sentits söker man fortfarande efter sin egen röst, sitt eget uttryck och det värsta är att köket inte riktigt förmår leverera det som menyn så snyggt försöker saluföra; det är för trubbiga och låga smaker; något som Guide Michelin tydligen inte håller med om.