MATHIAS DAHLGREN MATSALEN**

Torsdagen den 17 september 2009.

Kärleken är besvarad.

Det finns ingen anledning att ta det i rätt ordning, det får bli minnets egen kronologi. Och då börjar jag med "Bakad potatis" med sur grädde, gräslök, brynt smör och tre sorters kaviar; forell, sik och löjrom och sa jag att det var Blå Kongo och att jag hörde mig själv frusta och stöna där jag satt vid fönsterbordet med utsikt över Stockholms slott? Vilken sälta, vilken komplexitet, vilken idé! Sen minns jag ammisarna där Mathias briljerar med fyra olika tillagningsmetoder; där den rökta laxen och de torkade rödbetorna lyser starkast. Sen; lantchips med svart tryffel från Gotland, syndigt gott. Sen torsk med en rik skogssvampsemulsion, stekta tomater och gröna ärtor. Lena, runda välkända smaker, visst, det låter kanske inte så spektakulärt, men det är det. Slutligen får det bli molluskerna på en grön saltstänkt gelé, ackompanjerad av en äldre östermalmsdam som högljutt förkunnar "Jag ser ingenting! Har du en ficklampa?" vilket får oss andra att småskratta i det tysta. Förutom den lilla mikroincidenten är det inte mycket rock'n'roll hos MD, det ska gudarna veta; men vem behöver det när fokus ändå är riktad ner på tallriken. Servicen då? Så nära perfekt man kan komma. Vad kommer den här värmen ifrån, den som följt med från Kungsholmen och som nu får blomma ut nere på Södra Blasieholmshamnen? En inte allt för djärv gissning är att den kommer från Mathias själv, det är vad jag tror iallafall. I förordet till menyn skriver Mathias att hans kök är "ett kök som bygger på naturliga råvaror och naturlig smak - det naturliga köket". Så låter västerbottnisk blygsamhet. Hade jag fått författa det där förordet skulle jag skriva: "ett kök som bygger på naturliga råvaror och naturlig smak - det bästa köket".