lördag 27 december 2008

PER SE***

New York, 27 december 2008.
Den här rätten är värd en egen resa.
Så mycket är redan sagt om Per Se. Så mycket är skrivet, så mycket är filmat. Världens alla foodies har gjort ett bra jobb. Varenda rätt är analyserad, varenda detalj kommenterad. Jag har inte så mycket att tillägga. Jag är lycklig och jag är nöjd att förväntningarna, de skyhöga, införlivades. Kellers signaturrätt  oysters and pearls fick chansen att beröra och förföra ännu en gång och det gjorde den så klart. Första gången var under gästspelet på F12. Nu satt jag där i Kellers katedral och log för mig själv, det där patetiska fan-vad-jag-är-lycklig-leendet och ville bara att tiden skulle stanna. Se på den bara! Silke, sälta, sensualism, så självklara men ändå så oförväntade smaker och det är bara att kapitulera för det geniala, vika ihop tygservetten och gå raka vägen in och tacka Chef de Cuisine Jonathan Benno i köket vilket jag också gjorde. Han pekade upp på en TV i taket där i köket, den som filmar köket på French Laundry och då bugade jag försiktigt åt Thomas Keller själv som i all framtid kommer att ha den här rätten på sitt CV. Vilken lycklig man han måste vara!

New York, 27 December 2008.
This dish is worth its own visit.
So much has been said about Per Se. So much is written, so much filmed. The foodies of the world have done a good job. Every dish is analysed, every detail commented on. I don't have much to add. I'm happy that my sky-high expectations came true. Keller's signature dish, oysters and pearls had the chance to once again touch and seduce and of course it did. The first time was at the guest appearance at F12. Now I was sitting there in Keller's cathedral with a big grin on my face, that pathetic, God I'm-so-happy grin and I wanted time to stand still. Just look at it! Silk, saltiness, sensualism, so obvious but still full of unexpected tastes and there's nothing else to do but to capitulate for the genius, fold the linen serviette and go straight up to the Jonathan Benno Chef de Cuisine in the kitchen. Which is exactly what I did. He pointed at a TV on the ceiling in the kitchen, the one that films the kitchen at French Laundry and I carefully bowed to Thomas Keller himself who will have this dish on his CV forever. What a happy man he must be!

Etiketter: , ,

1 kommentarer:

Blogger Lisa sa...

Jag skulle verkligen vilja äta Kellers mat på hans home turf. När jag åt samma rätt i Stockholm var den rätt (ehem, bli inte arg nu) läbbig. Och jag var faktiskt inte ensam om att tycka det. Hela hans gästspel här var verkligen kejsarens nya kläder. Jag tror visst att han är värd allt beröm han får; men att hans mat bygger på så subtila nyanser att den inte kan förflyttas.

15 februari 2009 kl. 11:56  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida