Trio triumferar.

Någonstans, någon gång, har jag pratat mig varm om Trio i Malmö. Kanske var det med Per-Anders, Emma eller Lisa, jag minns inte riktigt, det saknar betydelse nu, men jag minns intensiteten i mina ord mer än själva innehållet. Den här kalla majkvällen är jag tillbaka i rummet jag fortfarande förknippar med Mugaritz, vet inte varför, kan vara stenarna på bordet eller det där golvet, taket, attityden eller kanske vasken i vilken mina händer vilar efter närkampen med sockervadden, denna charmiga exit som man så snyggt lånat från Paustian i KPH. Det är mycket som är riktigt bra med Trio tycker jag. Maten, framför allt. Pilgrimsmussla, ostronemulsion, geranium och gurka är redan en Trio-klassiker. Även råräkan med stenbitsrom, forellrom, yoghurt och citronverbena känner jag igen från mitt första besök. Och min egen favorit; nypotatis från Boarp, plister, myskmadra och ramslök som jag hoppas får leva länge på menyn. Sen har vi vinerna, där Trio har mycket udda och underbart att bjuda på. Eller vad sägs om att para ihop Cidre Bouché Fermier Organic från Dupont, till ägg, blomkål, aska och raps? Tänk så bra det här kan bli om man överlever lågkonjunkturen och får möjlighet att utvecklas i sin egen takt. Att driva en sån här ambitiös krog i Malmö kräver nämligen inte bara ett stort tålamod och dito plånbok. Det behövs en nyfikenhet och experimentlusta av guds nåde. Och sen krävs det betalande gäster. Kom igen nu Malmö!