LUX*

Stockholm, den 1 april 2009.

Och jag tänker på vad som ska hända härnäst.

När AB Lux flyttade från Kungsholmen till Lilla Essingen 1908 såg man till att bygga ett Marketenteri, eller en "markan" som man sa på den tiden när morfar arbetade i fabriken. I den här personalmatsalen på Electrolux, som företaget döptes till så småningom,  praktiserade min mamma Kerstin för drygt 50 år sedan. I samma matsal, i samma byggnad, med samma bedårande utsikt över Västerbron av solljuset speglad i Riddarfjärden, sitter vi kväll, jag, pappa och mamma. Först, efter bjudisar i soffan och jazz i högtalaren, får vi slå oss ner vid det stora runda bordet och njuta av halstrad, handplockad pilgrimsmussla från Fröja med dillkryddad slanggurka och spröda flingor, en kaxig entré som uppmanar till sänkt garde. Det här är riktigt bra. Dessutom är det dagen före menybyte och servitören saluterar glatt "imorgon byter vi" och då blir jag riktigt glad eftersom jag personligen föredrar en mogen, inarbetad meny framför en brådmogen, nykomponerad meny som ska testas på gästerna till fullpris. Sen gör två stora sällskap entré, vilket resulterar i en ofrivillig paus på en knapp timme mellan två av våra rätter, vilket dränerar vårt tålamod, tyvärr. Det händer ingenting, förutom att brödkorgen gör comeback tre gånger. När långborden har fått sitt, återställs ordningen omgående. Gösen med röksaltat ägg och sillkaviar är strålande i sin på gränsen till olidliga sälta. Sen blåser man tapto med en grym äppeldessert med citronmousse och eau-de-vie-eldat kanelkaramelliserat äpple och då förlåter man gärna sjabblet några rätter tidigare. Lux är fortfarande en av de restauranger i Stockholm som står för den mest genomtänkta smakstrategin och som har det skickligaste köket, alla kategorier. Här vägrar man att vara medelmåttig och här föraktar man uttrycket "better safe than sorry" vilket resulterar i ett kök som vill skilja sig från mängden, som vill gå sin egen väg och som medvetet eller omedvetet påminner lite om Andoni Aduriz. Men trots det, eller kanske på grund av det, känns det som att något nytt kommer att hända snart, att begåvningarna som driver Lux snart tröttnar på livet ute i gamla "markan" och hittar på något annat. Något ännu bättre, ännu mer utmanande och ännu mer unikt.