LE MEURICE***

Paris, den 27 mars 2009.

Le Meurice bjuder på en storslagen upplevelse.

På rue de Rivoli, mellan Place de la Concorde och Louvren hittar du Le Meurice och som kronan i denna 1800-talsjuvel ligger matsalen, inspirerad av The Salon de la Paix ute på Versailles men varsamt uppdaterad av Philippe Starck så sent som 2007. Det här är en fantastisk matsal, på gränsen till surrealistisk i sitt överflöd och Head Chef Yannick Alléno måste tacka sin lyckliga stjärna där han står inne i köket, tänk att få hänga ut sin konst i det här galleriet! På tal om stjärnor. När Alléno gjorde entré på Le Meurice 2003 hade restaurangen bara en stjärna, redan efter ett halvår kom den andra och 2007 uppfylldes hans dröm om en tredje. När du sitter där på din stol och sveps in i sorglösheten och Belle epoque-prakten, är det först lite svårt att fokusera på maten. Men maten kommer att få sin upprättelse, var så säker! Den första rätten är gröna sparrisar insvepta i en laxkräm och med mikroskopiska blinier toppade med Oscetra (bilden). En underbar anrättning så klart, både för öga och gom. Den lilla caviarsältan ringar in laxens sötma och passar samtidigt på att fånga upp sparrisens flyktighet. Emma blir serverad en Live Dublin Bay Prawns poached in seafood stock och det är också bra, kanske aningen mer försiktigt och förväntat, men ändå riktigt bra. Sen blir det hummer i två serveringar, klassisikt så det förslår om det inte vore för den indiska inramningen med en madras curry som visar att köket är på gott humör och vill få gästen att lätta lite på slipsen. Som andra servering; hummerklorna, som ligger i en grym consommé, kusligt klartänkt och nu förstår vi att det är nåt stort på gång. Sen en pausrätt, en minibakelse på anis och hallon, innan de släpper in desserternas dessert, La vie en rose - en makalös anrättning på jordgubbar och rabarber, i fem serveringar som blir ett crescendo som heter duga och som går raka vägen in på Emmas topp 3-lista. Det här är ett kök som tänker själv, som vågar chansa trots att man egentligen har mer att förlora än att vinna. Det här är kvalitet, från början till slut, men framför allt är det väldigt, väldigt gott och det är precis vad man förväntar sig när man bokar ett bord med 3 röda stjärnor och 5 röda bestick i den lilla uppnästa guiden från avenue de Breteuil.