GUY SAVOY***

Fredagen den 27 mars 2009.

Guy Savoy hjälper mig att komma över besvikelsen på Pierre Gagnaire.

Ibland känns det helt rätt från början. Kanske är det en fråga om rytm och ödmjukhet och då behövs det inte så mycket för att samförstånd ska uppstå. I dag räckte det med ett leende från Guy Savoy själv och en varm och vänlig presentation av maître d' Hubert, som visar sig vara Paris egen Lars Fogelklou som med hög teatral prägel hoppar mellan engelska och franska och när den första ammisen, en club sandwich på fois gras spetsad på en tandpetare, stoppas i min mun är jag liksom redan uppvärmd, på riktigt gott humör. Förrätterna, en carpaccio på havskräfta (bilden) känns onödigt försiktig, även om den är delikat och tydlig i konturerna tackvare de framfusiga sesamfröna som göms i lilla skaldjursröran och sen en av många favoriter på Guy Savoy: en liten spröd brioche som jag doppar i en soppa på kronärtskocka, parmesan och svart tryffel och då vill jag frysa tiden igen. Vilka fina, lena, subtila smaker. Så självklart och säkert! Sen ytterligare en klassisk rätt; en bressekyckling med citrongräs och mangold som är precis så mör, mjuk och mild som jag hoppats på. När brödvagnen rullas fram igen väljer jag surdegsbrödet och det visar sig vara perfekt att suga upp den goda såsen med. Sen, den bästa tänkbara avslutningen, en terrine på grapefrukt med en sky av Earl Grey. Låter kanske inte så spektakulärt, men vem har sagt att det behöver vara det? Det här är kallt, fräscht, finurligt och gott. Guy Savoy bjuder inte bara på riktigt bra mat, han kan också stoltsera med en personal som verkligen gör sitt yttersta för att gästerna ska känna sig välkomna. Det känns avslappnat och vänligt. Och faktiskt lite roligt, mycket tack vare Hubert. Sen kommer han ut igen, Guy Savoy, tar en runda i matsalen, stannar till vid Hubert som står och skämtar med några affärsmän och när han kommer fram till mig och frågar hur det smakar, känns det väldigt skönt att kunna säga, helt ärligt: "it was delicious".