KOCK&VIN*

Göteborg, fredagen den 13 mars 2009.

Med stor respekt för såväl lågkonjunktur som högsäsong. 

Vid grannbordet till vänster om oss sitter ett sällskap som ska på 70-talspartaj på Trädgår'n vilket garanterar en hög ljudnivå hela kvällen och vid bordet till höger om oss försöker ett äldre par från Jönköping höra servitörens presentation av de olika kaffesorterna. Först landar ett stort chips på havskräfta, sen en liten ammis på gravad gurka, rökt makrill och alger och strax därefter kommer brödkorgen där många godingar får samsas om utrymmet, bland annat ett på malt och lingon, aningen kärvt för min smak medan det på filmjölk, bikarbonat och mörk sirap är desto lättare att tycka om med sin inställsamma sötma. Även den lilla feta lökfoccacian är utsökt under ett generöst täcke ekologiskt smör. Okej, maten då? Jo havskräfta och rotselleri med ljummen majonnäs och krispigt kycklingskinn till Emma. Stabilt, ja. Utsökt, nej. Själv njuter av hummer flankerad av senapspicklad rutabaga och ett rotmos som liksom ringar in smakerna på ett fint sätt. Det här var bra! När Björn dukat av och fyllt på glaset med lite mer Sauvignon Blanc gör huvudrätten entré och för min del är det en lubb med pressad potatis. Så enkelt och lågmält på gränsen till tråkigt (du ser ju själv) i alla fall vid den första anblicken, men när jag tar första tuggan väntar en liten explosion av ansjovis, korngrynsvinägrett och halländskt lantägg och då blir det tråkiga plötsligt ganska roligt. Det här är finger licking good på ett befriande sätt och två saker står ut och präglar kvällen och det är glädjen som Björn och hans crew alstrar. Och sen är det menyn såklart, där man visar stor respekt för såväl lågkonjunkturen med relativt vänliga priser, som för ingredienser mitt i säsong. Lite "man tager vad man haver" över alltihop och om det är ganska lite sensation på tallriken ikväll så är det betydligt mer sympati. Tack!

Gothenburg, Friday 13 March 2009.
With great respect for a credit trough and a peak season.
At the table to the left of us, there's a group who are going to a 70th birthday party at Trädgår'n which guarantees a high sound level and at the table to the right of us, an older couple from Jönköping are trying to listen to the waiter's presentation of the different kinds of coffee. First, a large crisp of Norway lobster, then a small ammis of pickled cucumber, smoked mackerel and algae, and a minute later the bread basket arrives stuffed with loads of cuties like the one made of malt and lingonberry, slightly too harsh for my taste but then there's the one with soured milk, bicarbonate and black treacle which is a lot easier to like with it's ingratiating sweetness. The greasy little onion foccacia is delicious under a generous helping of organic butter. OK, what about the food? Well, Norway lobster and celeriac with lukewarm mayonnaise and crispy chicken skin for Emma. Safe, yes. Delicious, no. I enjoy a lobster flanked with mustard pickled rutabaga and a root vegetable mash which nicely brings the tastes together. This was good!
When Björn cleared the table and poured some more Sauvignon Blanc into our glasses, the main course makes its entry, and for my part it's a cod with pressed potatoes. So simple and low-key on the verge of boring (as you can see) at least at first sight but when I take the first bite, a small explosion of anchovy, barley-grain vinaigrette and free-range egg, the boring becomes quite fun all of a sudden. This is finger licking good in a relieving way and two things stand out and characterise the evening and the soulfulness of Björn and his crew. And then it's the menu of course, where you show great respect for economic recession with relatively friendly prices as well as produce in season. A bit like ”you take what you get” and if there's not much sensation on the plate tonight, there's plenty more sympathy. Thanks!