THE SQUARE**

London, den 5 januari 2009.

The Square och The Ledbury - two restaurants, one kitchen?

För det första. The Square ser verkligen ut som en tvåstjärnig restaurang. Modern konst på väggarna. Strama servitörer som pratar franska. Men när vi kommer till maten känns det inte lika klockrent. Man borde skämmas faktiskt. Okej att The Square och The Ledbury tillhör samma koncern, men att de lagar mat som serveras i de båda restaurangerna är ingenting annat än skandal. Vi var på Ledbury på söndag och Square på måndag. Två luncher. Och det var mycket man kände igen på menyerna. Gnocchin var identisk. Purjolökarna dök upp på båda krogarna, serverade på samma sätt. De små "madeleinerna" av choklad var från samma kök, garanterat. Och det var även bjuddesserterna efter de båda måltiderna, nougaten. Den goda sufflén på bilden fanns också på såväl Ledbury som The Square. 

I övrigt då? Nä, den här gången gjorde London mig grymt besviken. The Square var stiligt och perfekt på ytan, men på tallriken var det inte Michelin-klass. Dagens fisk var en svampstinn anrättning på gös (som man presenterade som en hälleflundra) och den hade förutom nyss nämnda gnocchi, fått sällskap av ett svart litet hårstrå. Här någongång tappade jag aptiten och satt mer och retade mig på slöheten att presentera samma mat på två olika stjärnkrogar. Sen kom min dessert, en tarte tatin som såg bra ut först, men som till min stora besvikelse visade sig innehålla ananas istället för äpple. Notan tack!

London 5 January 2009.
The Square and The Ledbury - two restaurants, one kitchen?
First. The Square really does look like a two star restaurant. Modern art on the walls. Uptight waiters who speak French. However, when the food comes, it's not as crystal clear any more. Actually, you should be ashamed. Fair enough, The Square and The Ledbury belong to the same group, but serving the same food in both restaurants is pure scandal.
We were at Ledbury on Sunday and Square on Monday. Two lunches. And you recognised a lot on the menus. The Gnocci was identical. The leeks appeared in both places, served the same way. The small ”Madeleines” of chocolate were guaranteed from the same kitchen. And so were the small after dinner desserts, the nougat. The tasty soufflé on the picture was also served at both The Ledbury and The Square.
What else? Nah, this time London really disappointed me. The Square was classy and perfect on the surface, but it wasn’t Michelin class on the plate. The fish of the day was a mushroom loaded dish made of pike-perch (which was presented as halibut) and apart from the Gnocci, was accompanied by a little black hair. It was around this time I lost my appetite and got annoyed at the laziness of presenting the same food at two different star restaurants.
Then my dessert arrived, a tarte tatin which looked good at first, but which to my immense disappointment contained pineapple instead of apple. Bill please!